
Jag trodde att jag hade klarat mig genom hela banan utan något konstigt.
Netto är i mina ögon som en bana i Super Mario Bros.
Först är det lite enkelt i början där vid grönsakerna och bröd, sen kommer man till ”billigt” lådan dvs alla frågetecken man skall hoppa på som kan innehålla lite vadsomhelst. Kylen är underjorden för där luktar allt konstigt och det surrar från aggregaten.
Sist kommer förstås bossen.
Bossen i Dan Rondahls egna super mario är kassakön och kassörskan.
Om man klarar sig därigenom utan att bli förbannad eller kissa på sig av skratt har man alltså klarat banan.
Så idag hade jag kommit hela vägen fram till bossen när jag stötte på motstånd.
Helt plötsligt stod det en tvärhand hög mellanstadielärare i biologi FRAMFÖR mig i kön. Vad tusan, jag bor i sverige och har sedan barnsben blivit drillad i kö-systemets heliga regler.
Hon kom liksom från ingenstans och när hon vände sig om insåg jag att hon inte var en lärare trots att hon hade taskigt färgat hår, en fjällrävenväska med två grenar utstickande och luktade cigarett och kaffe.
Hon var en mupp.
- Hej, jag skall bara köpa en vispgrädde. Jag kan gå före va?
Självklart lät jag muppen gå före i kön då hon säkert hade mer bråttom hem till bolibompa än vad jag hade med min fulla kundvagn som jag antagligen skulle kasta i soporna istället för att trycka ner i halsen på mina hungrande barn.
Det är väl klart att du skall gå före i kön lilla damen!
Nu plockar bossen fram sina äss i rockärmen. Väl framme i kön får hon för sig den fantastiska iden att JAG skall betala hennes vispgrädde och hivar över 15:- i mynt.
- Jamen du måste ju ändå blippa igenom den!
- Nejdå det är lugnt, jag gav ju pengarna till dig. Hejdå!
Sen stormar hon ut med såna mupp-trippande steg med kosan styrd hemåt och fruktcocktail framför tv:n med nyvispad grädde.
- HALLÅ DÄR, KOM TILLBAKA HIT IN!
- Jamen jag gav ju pengarna till han där! (darrande och vevande pekfinger)
- DU MÅSTE ALLTID REGISTRERA VARAN!
- vad vad det jag sade, muttrar en man i mustasch, arbetskläder och 15:- mynt i handen.
Kassörskan himlade med ögonen och blev utstirrad av en mupp som på kortsidan stod och hoppade och mumlade något om ”idiotiskt att dom alltid måste rigestreigerearra varorna, eller hur va? eller hur va? eller hur va?”.
Nåväl, mitt kalas slutade på typ 500:- och jag var så inne i den sociala krigsskådeplatsen jag nyss bevittnat att jag stod som ett fån och stirrade på kassörskan som skrattande upprepade:
- DET BLIR 532:- TACK.
- Jaha förlåt, du förstår att jag var tvungen att registrera allt i huvudet så jag har något att skriva om ikväll på min blogg.
- Jaha har du en blogg…(osv osv osv)
Sen smög jag som en vessla ut bland mina varor och fann en kille från vad jag skulle uppskatta till balkan-området så och tjuvkika på mina varor som om dom vore en snygg kvinna i bikini. Sen när jag vände mig om med den andra fullpackade kassen stod han och fingrade på mina varor i den första varvid jag ledsagade hans hand bort från mina varor genom att slå honom över fingrarna med mina maskulina händer som mer liknar vedklabbar än pianofingrar.
Netto. Social safari.
