Kommunala hyresbolag, amöbor och skitiga grå mjukisbyxor.

Jag bara skrattade när jag satte mig i bilen efter ett snabb-besök på närbutiken.

- Vad är det för träskmarker vi flyttat till Mika?
– Oj, var det så illa?

Vi bor i ett radhusområde i utkanten av Norrköping som heter Klockartorpet.
Klockartorpet är lite speciellt då det varvar mellan bostadsrätter och hyresrätter från gata till gata.
Tanken var egentligen fin då man tänkte att man skulle sudda ut klyftorna mellan de som hade råd att köpa och de som inte hade judeguld i fickan.

Hyresbolaget är kommunalt.
Ponera nu att en arbetsskygg amöba härjar på socialen om att hon/han behöver ett radhus till sina 23 barn, vart tror du att hon/han hamnar?

I det kommunala (alltså socialens) område eller den ensamma privatägda längan i Lindö (så fint det kan bli i Norrköping)?

Just det.

Så nu bor jag i en salig röra av socialfall med skitiga grå mjukisbyxor, bättre ställda personer med en dröm om ett eget radhus och hårt arbetande småbarnsföräldrar med nypolerad Weber-grill.

O jag trivs som masken i liket!