Nej jag vet inte.
Jag brukar mest försjunka i någon sned form av självömkan när barnen är sjuka. Denna gången tog jag det sista steget av de fem.
VAB-depressionen
- Förnekelse - “vadå, dom är inte så himla sjuka“. 2 timmar senare när arslet förbrukat suppen ringen förskolan och skriker.
- Vrede – “Ahh, varför blir mina barn sjuka PRECIS hela tiden, AHHHH!“
- Köpslående - “om vi äter massa blåbär, vitlök, ginseng, bajs, spackel, tavelramar och glödlampor från Auswitch så borde vi hålla oss friska“
- Depression – “Åhh, varför blir mina barn sjuka PRECIS hela tiden, ÅHHHH!“
- Acceptans - “Jaha, då blir det väl att snickra ihop den där skitstora sänggaveln jag lovat Mika. Sekunden hon kommer hem är det jag som går till bolaget.”
Idag har pappa Dan tvättat, torkat diarrearsle, byggt en sänggavel, lagat två kompletta måltider till barnen, sorterat skrubben, torkat flera diarrearslen, sett 4 avsnitt av den fantastiska serien Louis och storhandlat när frugan kom hem.
Allt detta för att jag tagit steg 5 i VAB-depressionen och accepterat att mina snorungar alltid kommer bli sjuka och att jag inte kan ligga i fosterställning med tummen i munnen såfort ungarna sprutlackerar väggarna med avföring eller har slemhosta.
Äntligen!
Här är alltså sänggaveln som imorgon skall snickras klart, spacklas och målas i samma kulört som väggarna ännu inte är målade i (logiskt va).
.
Vi säger såhär.
Nyinflyttad till skogen. Gick från att vara två till en. Återigen – skogen.
(då snackar vi ett ställe utan buss och inget körkort innehas)
fick jobb. Halleluljah.
Så kom vintern.
Har i princip vab-at en månad. På provanställning.
Chefen ringde – på trettioårsdagen. “Du behöver inte komma tillbaka”
Idag är det jag som dricker Marinella, ger världen fingret, förbannar vab (och oförstående chefer)
Du är jävligt välkommen att joina!
oj vad tråkigt det låter.
sjukt irriterande att arbetsgivare inte kan ha förståelse för en sådan sak.
men så är det kapitalistiska samhället uppbyggt tyvärr.
kan du inte leverera så byts du ut omedelbart.
hoppas verkligen att din arbetssituation löser sig snart.
dan
Det löser sig säkert. Har bara behövt en vecka att slicka såren!
Nu skall det tas körkort och sedan skall jag fan slå världen med storm!
Härligt dan:)
Är det en dubbelsäng mitt öga skådar?
japp!
Glödlampor från Auschwitz ? Hur tänkte du här? Eller jag tror inte att du tänkte så himla mycket.
För det är så typiskt att göra sig lustig och skrapa poänger på andras olycka.
Liksom det finns ingen humor i det, jag lovar jag vet vad humor är “monty python” och “gabriel iglesias” och “partaj” är humor. Det här är bara skamligt.
Jag skäms för dig. Jag har tänt ett ljust och ber en liten bön.
Jo det är nämligen såhär kära Baba Jaga, man kan skämta om precis allt. Det finns INGA gränser för humor. Som du kanske har märkt är min blogg ganska genomsyrad av just cynisk humor.
Så nu tycker jag att du kniper ihop ditt söta pajhål och släcker det där ljuset.
(Jag har faktiskt gjort ett reportage om Baba Jaga, en skolpjäs som massa feta 3:or gjorde. Den sög.)
mvh / dan
Okej. Vi börjar så här. Jag är normalt en väldigt empatiskt och trevlig människa. Och försöker se det bästa i människor och försöker vara tolerant och ha överseende mot de flesta människor.
Dock ej mot rasister, sexister och människor i överstående positioner som utnyttjar andra för att förverkliga sina sjuka egon.
Jag känner inte dig och kommer säkert aldrig göra det. Jag vet helt enkelt inte vem du är som människa och vad du pysslar med om dagarna, har inga ambitioner att göra dig till min framtida hobby.
Men jag måste tyvärr väcka dig från din illusion och säga att du har fel. Man kan definitivt inte skämta om allt.
Jag fattar liksom inte vad som är så roligt med förintelsen? Kanske är du en revisionist och anser att hela “jippot” är stående skämt? Liksom vore jätteroligt och höra vad själva poängen var?
Att ditt skämt var tillräckligt skojigt att man kan avfärda att över 1 miljon människor miste sina liv i Auschwitz.
Humor brukar normalt inkludera att människor är klumpiga, eller druckit eller sex eller “din mamma” skämt. Så predika inte vad humor är.
Men Auschwitz är och förblir utan humor. Det är en jättestor gravplats. En minneslund för de polacker, judar och romer och politiska fångar som dog där.
Jag har varit där. I Auschwitz. Det är en hemsk plats. Känslan att gå runt bland barackerna och tortyrbyggnaderna och slutligen krematoriet är som att hålla andan och att händer inifrån dig knyter din mage.
Man kan inget annat än att vara tyst eller gråta.
Polen som är mitt halva hemland. Jag vet vad som hände där och att min familj dog under den perioden.
Jag vet inte men du verkar vara en väldigt osäker kille och fattig på en själ. Liksom pajhål? Är du fem år gammal eller? Bara undrar?
Det är synd.
Och vet du vad som också är synd? Det är det att du har tre underbart gulliga söta barn som du förmodligen lär ut detta vansinniga tänk att man kan skämta på bekostnad av andras liv.
Dumhet föder dumhet. Rasism föder rasism. Och så går den onda cirkeln. Generation efter generation. Och världen blir aldrig till en bättre plats.
“Och vet du vad som också är synd? Det är det att du har tre underbart gulliga söta barn som du förmodligen lär ut detta vansinniga tänk att man kan skämta på bekostnad av andras liv.”
På min blogg får man skämta om allt. Min blogg är en kanal för ångest, vrede och sorg och det gestaltar sig genom humor. Humor om precis allt. Även fast en glödlampa från ett förintelseläger egentligen bara är en stark kontrast till blåbär i den mening jag skrev så kanske du uppfattade det som ett plumt skämt.
Jag bryr mig faktiskt inte ett skit om vad du tycker, men jag vet en sak.
Om dom sakerna du tyckte var viktiga skulle nog fler människor följa din blogg.
Med vänlig hälsning, dan