Om ett uppvaknat lik, hitler-dokumentärer och 39c feber.

20131205-182356.jpg

Nej jag vet inte.

Det var inget kul längre, jag hade redan skrivit av mig allt jag ville skriva.
Men så idag skrev en gammal kamrat vid namn Härna och påpekade att min krönika i tidningen kanske är substitutet för bloggen?

Nej. Åter nej.
Bloggen är ändå ett helt eget verk, totalt nedskruvat i molekyler från min egna hjärna. Jag är föraktad och hyllad för min bitterljuva bild av trebarnspappans RIKTIGA vardag. Inga tillrättalagda rosa fluffmoln och kanderade äpplen. Bara ren föräldramisär och glädje i en salig kompott.

Jag är för tillfället hemma och vabbar, så saker har inte utvecklats ett skit sen jag sist skrev. Silas har 39c feber i omgångar och lillbrorsan snorar som den värsta sjöbuse. Men jag har andå hittat ett alldeles utmärkt sätt att få lite ensamtid i vab-cirkusen.

Sätt på en dokumentär om Hitler. Barnen försvinner som skållade råttor.

Kul att vara tillbaka, kul att ha DIG tillbaka!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Tankar. Bookmark the permalink.

Comments are closed.